På höstterminens första nämndsmöte för social- och omvårdnadsnämnden beslutade de styrande partierna (M, KD, Sd och L) tillsammans med Vi Tidaholm att avsluta kommunens avtal med kvinnohuset Tranan.
I beslutsunderlaget hänvisades det till att det inte var tillräckligt många kvinnor som var i behov av det stödet för att rättfärdiga summan som man betalar årligen till kvinnohuset Tranan. Summan man talar om är 60 000kr, på kommunens budget med över 1 miljard… Oavsett om det bara är en kvinna som behöver detta stödet är en kvinna för mycket! Något år kanske det inte är någon från Tidaholm men från Skövde och vise versa. Summan är så oerhört liten för det enormt viktiga arbete de gör.
Förutom skyddat boende arbetar kvinnohuset Tranan förebyggande med utbildningar och gemensamma projekt med kommuner och föreningar i Skaraborg. Vad gäller Tidaholm har vår folkhälsostrateg mycket samarbete med dem och vårt kommunala bolag har projektet ”Tidaholmskurage” som man arbetar nära med Kvinnohuset Tranan t.ex. i utbildningar man ordnat tillsammans med Fröjereds IBF. De har stödsamtal och annan form av arbete med drabbade kvinnor och barn. Om du som drabbad hamnat på Kvinnohuset Tranans skyddade boende släpper de dig inte bara när du lämnar boendet utan man får stödsamtal länge efter flytten. Detta på den drabbades villkor och önskningar vilket kan innebära många års samtal.
Så länge det finns risk att en enda av våra invånare drabbas anser vi att kommunen ska återta sitt avtal med Kvinnohuset Tranan. Att Kvinnohuset Tranan är en välkänd verksamhet med gott rykte kan göra att kvinnor lättare söker stöd. Nya socialtjänstlagen lyfter vikten av att stödet ska vara lättillgängligt.
Det blev stor uppståndelse och media uppmärksammade detta beslut. Efter det kommer de styrande med påståenden om att avtalet med kvinnohuset Tranan bryter mot den nya socialtjänstlagen. Något som inte alls fanns med i beslutsunderlaget eller motivering till beslut. Helt enkelt en efterhandskonstruktion för att slippa ta ansvar för sitt patriarkala beslut. Dessutom stämmer inte detta. Avtalet med Kvinnohuset tranan är ett IOP-avtal (idéburet offentligt partnerskap). Ett IOP-avtal är inte ett kommersiellt avtal med ett vinstdrivande företag. Upphandlingsmyndigheten har tydligt uttalat att IOP-avtal kan ligga utanför upphandlingslagstiftningen när syftet är samhällsnytta och när parterna tillsammans utvecklar verksamhet snarare än att kommunen köper en färdig tjänst. Därför fortsätter många kommuner i Sverige att använda IOP för kvinnojourer, sociala verksamheter och ideella organisationer – helt i enlighet med lagen.
Mäns våld mot kvinnor är ett av vår tids största samhällsproblem. Vi kan inte spara oss ur det. Vi kan inte gömma oss bakom feltolkade paragrafer. Vi måste agera – och därför kräver vi att beslutet om att avsluta samarbetet med Kvinnohuset Tranan rivs upp.
